Den släthåriga foxterriern är en liten frisk och sund hund. Den är aktiv och älskar sin familj.
Mankhöjden bör inte överstiga 40 cm och vikten ligger runt 8,5 kilo. Vikten kan dock variera ganska mycket, beroende på storlek och kön.
Det är en hund som från början framavlades för att vara en estetiskt tilltalande grythund. Med grythund menas en hund som går ner i rävens eller grävlingens gryt och arbetar för att köra ut räven eller grävlingen. Detta arbete kräver, att hunden använder sin hjärna, och det är troligtvis därför som den släthåriga foxterriern är en mycket intelligent liten hund.
Enligt standarden ska vit färg överväga, men i övrigt spelar teckningen ingen roll. Vit och svart, vit och brun(röd) och helt vit är de färger som förekommer. Att vitt skall överväga, beror på att man lättare skall kunna skilja den från räven under jakt.

Den släthåriga foxterriern är en av de terrierraser som funnits längst i Sverige. Rasen kom hit från ursprungslandet England redan i slutet på 1800-talet. I England visades den på utställningar redan runt 1860!
I dagsläget används den släthåriga foxterriern mest som sällskapshund. Det finns några få linjer som fortfarande används som grythundar. Tyvärr har rasen tappat mark sedan rävskabben kom hit, då många ansåg att släthårsfoxterriern endast dög för grytjakt på räv eller grävling. Numera har man dock sett fler och fler använda släthårsfoxen till även annan jakt.
Du som inte vill ha en jakthund behöver inte bekymra dig mycket om jaktanlagen om du bara lär din hund lyda ordentligt. Den släthåriga foxterriern kräver redan från första stund, hos sina nya ägare, få klart för sig vad som är tillåtet och vad som inte är tillåtet. Då rasen kan variera

mycket från individ till individ måste man inrikta lydnadsträningen efter varje hunds behov.
Lär du din hund vanlig vardagslydnad, t.ex. gå ordentligt i kopplet, inte skälla på allt och alla, så får du en jättetrevlig kompis.
Men låter du en släthårsfox få göra som den vill kan det mycket väl sluta med att du får stora problem.
Släthårsfoxen behöver minimal pälsskötsel och veterinärbesöken är få. Rasen fäller, och gör det ganska rejält c:a två gånger om året, men borstar man då sin hund så går fällningen fort över.
Sjukdomar förekommer sporadiskt, t.ex. knäledsfel, vissa hjärtfel, men det är inte något stort rasproblem.
Rasen går utmärkt ihop med andra hundar, både små och stora. Dock har de en tendens att bli svartsjuka inbördes, dvs om man har mer än en foxterrier, får man vara noga med att inte göra skillnad.
Med barn fungerar släthårsfoxen utmärkt. Detta under förutsättning att både barn och hund får lära sig umgås på rätt sätt. En foxterrier som lärt sig umgås med barn älskar barn resten av sitt liv.
Släthårsfoxen är en ras som brukar bli mycket gammal. Många hundar har blivit över 14 år gamla, och då har de varit friska med endast smärre åkommor som t.ex. nedsatt hörsel och dylikt.
Vad gäller val av kön på sin valp, så slipper man löptiderna (c:a var 8 mån) vid val av hane, hanhunden blir lite större och kan ibland behöva en bestämdare hand, framförallt under puberteten (c:a 12-24 mån).
Du som nu tänker skaffa dig en släthårsfox lär inte ångra dig!